Ni som har hängt med oss genom åren vet ju att jag inte bara lever med Jörgen, utan även har en sambo och en son på 5½ år. Och ibland sätter det ena krokben för det andra, och tvärtom. Det kallas för livet. Sonen har kräkts ett par gånger under arla morgontimma, och sedan har det varit lite dimmigt innanför ögonen på denna mamman som levt på flertalet koppar kaffe. Jörgen har fått stå tillbaka och vila under förmiddagen, men det har gått bra det med. Han är verkligen inte morgonpigg likt han var som unghund längre, så att han fick sovmorgon efter att vi röjt runt i huset så tidigt tackade han och tog emot. Som sysselsättning vid lunchtid fick han en kopp torrfoder utslängt i gräset, och sen var han rätt nöjd.

När sambon som för tillfället jobbar natten väl vaknat kunde vi äntligen ta oss ut på en runda, och valet blev då elslingan för en gångs skull - älglopporna till trots. Vi har inte gått mycket där de senaste åren. Snarare har det varit så att vi undvikit det. Lösspringande hundar utom kontroll och märkliga personer som rört sig där har gjort mig ganska avskräckt. Men ibland händer det, och idag var det som sagt dags. Och där hade det kommit en rolig nyhet - ett litet utegym! Med betoning på litet, men i alla fall. Himla kul att se att man satsar även på vår lilla elslinga.

Jörgen nosade nyfiket på det då det inte kan ha stått där vidare länge, och ett tag verkade han tro att det var nåt slags lydnadshinder eller liknande och tog sig ett par skutt. Knasen.Plötsligt kände jag mig lite mer inspirerad till att komma igång igen. Både Jörgen och jag har haft strikt träningsvila sedan 2015, båda av skadeskäl, och eftersom Jörgen både har gått en lydnadskurs under våren och nu är igångsatt för att tappa vikt och komma i form igen så kan ju knappast jag vara sämre? Eller..? Jag erkänner, det är inte jättelätt att sparka igång igen efter så lång frånvaro från all träning. Men det får gå. Hit kan ju Jörgen följa med och träna lite kondition han också. Hur perfekt?! Att sambon dessutom säger sig vilja hänga med och komma i bättre form han också, är ju bara ett stort plus. Då behöver jag inte gå runt och spana efter lösa hundar eller märkligt folk på samma sätt, då är vi ju två. Kan inte bli bättre.

Just nu jobbar jag väldigt mycket på det där med att Jörgen ska kunna gå lös så mycket som möjligt i alla typer av miljöer, men idag? Oj, så disträ! Samtidigt gäller det att ha koll på när han faktiskt är disträ och när han helt enkelt bara jäklas lite. För humor har han, även om den inte ligger på samma nivå som min alla gånger. Idag var det mycket bomull i öronen och att han gick i andra tankar. Men det sätter ju desto högre krav på mig att jobba oss igenom det. Och till slut så. Fast då var vi ju hemma igen, haha!
Väl hemma serverades det middag och nu återgår vi till viloläge. Sonen mår bra sedan han petat i sig en försiktig frukost bestående av två rågruteknäcken och lite té, så vi verkar ha klarat oss från magsjuka i alla fall. Denna gången. Alla som har eller har haft småbarn vet nog hur ilskna höst/vinterbacillerna är på dagis.Men man får ta det som det kommer. Vad annat kan man göra?