Ren gymnastik för oss båda, och med höstblöta löv blev det lite utav en utmaning att haka på i Jörgens tempo över stock och sten. Men ett par vrickningar senare (för egen del, Jörgen är betydligt bättre på att parera) så landade vi trötta och nöjda i soffan framför brasan sambon laddat upp med.

Jörgen ska ha så mycket tid i skogen som möjligt för att röra sig fritt över varierat underlag (dvs röra på hela muskelapparaten), och då är det helt fantastiskt att ha möjligheten att bara öppna grinden på baksidan av tomten och kliva rätt ut. Men visst, det har varit en period nu under de senaste 3 veckorna som det befunnit sig en massa svampplockare runt om i skogen. Ja, vi är inte helt oskyldiga, vi heller. Jörgen har varit sällskap medan jag fyllt på frysen rejält inför kommande vinter. Det är ju så gott! Fast han har nog mest tyckt att jag betett mig märkligt där jag suttit på huk och lagt saker i en hink i flera minuter i rad. Liksom, va?! Ja, ni hör ju. Så kan man ju inte hålla på. Det är ju spring i benen!